Rysslands oljekris expanderar efter händelserna i Venezuela och de förödande raffinaderiattackerna

Описание: Detta är en översättning av    / @rfu  

✅ Vår Interaktiva Nyhetskarta: https://www.rfunews.com/map
🔴 Support via Onlineshop: https://uasupporter.com/RFUSVERIGE
🔞 Ocensurerade stridsvideos på Telegram: https://t.me/RFUEnglish eller https://www.rfunews.com/map

Idag kommer de största nyheterna från Ryska federationen. Här står landets oljesystem under ett ihållande tryck, med nedgång i produktionen, infrastrukturen pressad och exportvägar som för varje minut blir allt mer sårbara. Samtidigt hotar åtgärder utanför Ryssland direkt ett av de få återstående externa stöden för dess oljeindustri. Ukrainska attacker påverkar nu Rysslands rapporterade produktionssiffror, där råoljeproduktionen i december sjönk från 10 miljoner fat per dag till cirka 9 miljoner, den lägsta nivån på ca 18 månader. Den 10-procentiga minskningen av produktionen sker på grund av attacker, kombinerat med en 40-procentig prisnedgång till följd av prisbegränsningar, och det har lett till en potentiell intäktsförlust på 4,4 miljarder dollar per månad till följd av kriget. Den viktigare begränsningen finns långt ner i kedjan, eftersom upprepade attacker tvingar raffinaderier att gå in i avstängningscykler vilka begränsar hur mycket råolja som kan omvandlas till bränsle och mer lönsamma exportprodukter, vilket gradvis minskar den användbara kapaciteten, även om oljan fortfarande utvinns. Skadorna, de är strukturella, då upprepade attacker successivt försämrar Rysslands förmåga att återställa och upprätthålla sin raffinaderikapacitet. Under tidigare faser av ukrainska attacker uppskattade analytiker att nästan 20 % av Rysslands raffinaderikapacitet som mest var ur drift, vilket visar hur snabbt användbar produktion kan försvinna, när attacker riktas mot flera anläggningar samtidigt. Att starta om ett raffinaderi är inte en simpel uppgift, eftersom det kräver importerade komponenter, uppdaterad programvara, kalibrering och erfarna specialister, vilka alla är svåra att få tag på under sanktioner. De anläggningar som ändå kan återstartas körs ofta inte helle på optimal nivå, med begränsningar av genomströmning eller produktmix, vilket lämnar liten marginal om ytterligare attacker sker. Dessutom tar varje ny reparationscykel längre tid än den förgående, vilket gradvis driver ned den effektiva nationella kapaciteten även utan en avgörande attack. En ny fråga långt från Ukraina har nu uppstått och den riktar sig mot samma ryska sårbarhet. USA har trappat upp sina åtgärder mot venezuelansk oljeexport och som tidigare rapporterats beslagtar man aktivt flera tankfartyg kopplade till venezuelanska leveranser. Parallellt övervakar Washington venezuelansk oljeförsäljning, där intäkterna hålls under amerikansk kontroll, vilket signalerar förmågan att bestämma både hur oljefaten flyttas och vem som slutligen får intäkterna. För Ryssland har Venezuela fungerat som ett strategiskt bakre område som erbjuder tillgång till icke-västlig produktion och har varit en vänligt sinnad oljekälla, i ett läge där rysk export står inför sanktioner, försäkringshinder och längre samt dyrare transporter. Insatserna är betydande eftersom venezuelansk olja direkt kompenserar för Rysslands raffinaderibegränsningar, då ryska företag förlitar sig på denna olja för blandnings- och transiteringsscheman och som minskar pressen på inhemska raffinaderier samt hjälper till att bibehålla exportvolymerna. Att förlora tillgången eller se flöden omdirigerade under amerikansk övervakning tar bort en av de få kvarvarande buffertarna som låter Ryssland hålla oljan i rörelse, trots skadorna på hemmaplan och det ökar också exponeringen för prisökningar i ett läge där bearbetningskapaciteten redan är under en ihållande press. Reaktionen i Moskva har varit omedelbar och nervös, även om en fullständig avstängning ännu inte har skett. Framstående ryska affärsmän har offentligt varnat för att USA:s inflytande över venezuelansk produktion skulle tillåta Washington att påverka den globala försörjningen. I praktiken fruktar man att USA kan hålla nere ryska oljepriserna och ryska statskopplade enheter i Venezuela har till och med offentligt betonat att deras tillgångar ägs av Kreml, ett drag som syftar till att öka de politiska kostnaderna för beslag och framställa eventuell inblandning som en direkt konfrontation med Moskva, snarare än en kommersiell tvist. På politisk nivå har Moskva anklagat USA för att ta kontroll över de globala oljeflödena, ett språkbruk som typiskt dyker upp när strategiskt djup försvinner och reservalternativen blir allt mer osannolika. Sammanfattningsvis utövas tryck mot Ryssland både av Ukraina genom ihållande attacker mot inhemska oljeinfrastrukturen och av USA genom åtgärder som hotar Rysslands externa oljetillgång. Det som försvinner är Rysslands möjlighet att falla tillbaka på inhemska reparationer eller vänligt sinnade utländska oljealternativ som buffert. Strukturellt sett leder längre reparationstider, högre frakt-risker ..