Sions Sång 332, Ett hem i himlen åt mig skapat är

Описание: Siionin laulu 149, Siionin matkalaulu 286
1. On luotu mulle koti taivainen,
Kun päättyy täällä matka vajainen,
Niin työni loppuu, iltakello soi,
Ja usko nautinnoksi muuttuu, oi.

2. Vain hetken täällä vielä taistelen
Ja kuljen tietä monin kyynelin,
Kun uupuissani jalka horjahtaa,
Niin Jeesus mulle kätens' ojentaa.

3. Nyt korpitiemme kolea on tää,
Ett' usein tahtoo aivan nääntyä,
Kun vihollinen etsii sielua,
Ja vaanii niinkuin peto kiljuva.

4. Viel' myrskyääpi meri aaltoinen.
Ja kuohuu usein vaahto raivoinen,
Vaan Jeesus käyden päällä aaltojen,
Sanallaan vaimentaapi voiman sen

5. Mull' ompi Jeesus tienä elämän,
Kun kuljen kautta korven erämaan:
Niin murheetonna aivan olla saan,
Ja pelkäämättä mitään vaaroja.

6. Sä kuule veli, sisarenikin,
Ett' tiemme kulkee kotikaupunkiin.
Siell' ovat puhdast' kultaa kadutkin,
Jaspiksest' raketut sen muuritkin.

7. Oi kuinka ihanata siellä on
Veisata uutta virttä Karitsan,
Ja kruunujansa heittää jalkoihin,
Sen kuninkaan jok' mahdollinen on.

8. Sen minkä täällä hämärästi sain,
Mä uskon kautta sinne katsahtaa,
Kun surun ilma vihdoin selkiää,
Saan avoimesti nähdä silmillään.

9. En kielin täällä kertoella voi,
Kuink' ihanasti kanteleeni soi!
Ja kerubitkin yhtyy lauleloon,
On kullasta jo kielet kantelon.

10. Ah' koska pääsen luokse Jumalan
Ja enkeljoukon kanssa laulamaan,
Halleluja ja kiitos riemuinen,
Jo soikoon täällä vaikka vajainen.

11. Kun tämä autuus tulee mieleeni
Ei kertoa voi savikieleni,
Sen toivon silmäni nyt kirkastaa,
Ett' haluni on kiittää Jeesusta
----------------------------------------------------
1. Ett hem i himlen åt mig skapat är
när denna jorderesa ändas här.
Mitt verk är slut och aftonklockan slår
och tron i åskådan jag byta får.

2. Nu blott en liten tid jag kämpar mer
och går den väg som många tårar ger.
När foten min vill vackla trött ibland
då räcker Jesus mig sin starka hand.

3. Vår ökenfärd känns tung och ändlöst lång
och man vill digna mången, mången gång,
när fienden vår själ försöker få
och likt ett vilddjur går och lurar på.

4. När hotfull storm fram över havet går
och in i båten vred sitt skum den slår,
då nalkas Jesus över havet mig,
och för hans ord all storm nu stillar sig.

5. Det sanna livets väg blott Jesus är.
När genom ändlös öken färden bär
så får jag helt från sorger vara fri,
ej frukta faror som jag kommer i.

6. Ni kära bröder, systrar alla, hör:
Vår väg till staden i Guds himmel för.
I ädelt guld dess gator skimrar skönt,
med jaspis muren runtomkring är krönt.

7. O, huru härligt där skall bli en gång
då vi får sjunga Lammets nya sång
och kasta kronorna för Kungens fot,
ty han är värd att äran taga mot.

8. Det som jag här nu endast dunkelt ser,
jag genom tron kan fatta ännu mer.
När sorgens dimmor klarnat upp till sist
ser ögat allt förutan synd och brist.

9. Ej dödlig tunga kan uttolka här
hur härligt harpan min skall klinga där
när keruber i kören stämmer in;
liksom av guld då ljuder harpan min.

10. Ack Herre, snart mig till din himmel för,
där jag får sjunga med i änglars kör.
Halleluja, ditt lov och tack och pris
må ljuda redan här på barnavis!

11. När denna sällhet kommer i mitt sinn
kan jag ej skildra den med tungan min.
När hoppets öga allt ser klart och visst,
då får jag lust att tacka Jesus Krist.

San: Antti Ruponen 1934
Säv: Einari Juntura 1933