Matteuspassionen (1963) "Kommt ihr Töchter"

Описание: Från Engelbrektskyrkan i Stockholm, påsken 1963, direktsände SR Matteuspassionen. Dir. Eric Ericson. Både kvantitativt och kvalitativt ett av de största musikverken i historien. Verket kräver två orkestrar, tre körer och sångsolister. Alla sammanflätade medelst avancerad kontrapunkt. SR Gosskör medverkar traditionsenligt, sedan 1957 under Åke Åhléns ledning. (Son till David Åhlén, kördirigent i Engelbrektskyrkan) Denna årgång blev en av de bästa någonsin, även ur ett internationellt perspektiv. Därför gavs den även ut på LP-skiva och sändes därefter i SR P2 varje påsk under hela 1960-70 talen.

Liten guide:
Lägg särskilt märke till hur denna tolkning fortfarande är fri från alla nya barockpuristers tuktande av verket. En "tukt" som innebär tunnare klangkropp, snabba och luftiga tempon, utan vibrato, så att inledningskören mer liknar en dansant operett. Istället för det dramatiska musikdrama, dvs opera, som Bach rimligen avsåg med verket. Nästan alla nya inspelningar av Matteuspassionen är idag gjorda av sk tidstrogna, barockcertifierade ensembler, varför inledningskören landar på endast 6.30 -7.30 min.
Tre-takten (noterad som 12/8) kommer då, vare sig man vill eller inte, att lura lyssnaren att börja gunga/dansa i takt med musiken. Infinner sig en sådan lust är tempot för snabbt. Det är ju själen/anden som ska svänga, inte kroppen/köttet! Någon har även föreslagit att Bach avsåg att likna musiken vid enorma kyrkklockor, långsamt svängandes. Sant? Därom tvista de lärde...

Den optimala skärningspunkten mellan tempo och musik-upplevelse torde ligga vid ca 9 min speltid. Denna version av Eric Ericson landar på 8.30 min, precis på "rätt" sida gränsen för en maxad musikupplevelse. Både dir. Karajans och Soltis versioner av samma verk, går ett steg längre, i syfte att locka fram ännu mer drama och djup. (ca 9.30 min)
Under 50-60-70-talen har de "tyngre" versionerna haft tolkningsföreträde. Därefter började nyutbildade barock-purister att, likt missionärer, tukta alla "romantiska" versioner av verket, vilket har pågått fram till idag (2020) Allt för att motivera existensen av och få göra nya inspelningar med sina "tidstrogna ensembler".

Men vill du uppleva musiken med "hjärtat", istället för med "hjärnan", bör du helt strunta i deras utläggningar om autenticitet. För en barockspecialist är nämligen autenticiteten överordnad en lyssnares musikupplevelse. Dom vill inte erkänna mervärdet av att stråkinstrument och spelstilar har genomgått en evolution under ca 200 år, till musik-upplevelsens fromma! Dvs, renläriga purister gör sällan publiken lycklig. Dom brukar nog bli mest lyckliga själva. Ok, även i publiken sitter antagligen 10 % nypuritaner och solidariskt njuter av den "romantiska" frånvaron. Men varför har denna minoritet hittills haft tolkningsföreträde vid alla nyinspelningar?

Sist men inte minst:
Se till att du har ordentligt med bas i högtalarna. Finns inte det, är hörlurar enda räddningen. "Golvet" är s a s lika viktigt som väggarna och taket i denna musikens superkatedral. Utan bas lyssnar du bara på en "kastratversion"...
Mvh, Gunnar Colding
Fd kammarmusiker